❤ Min fina farmor och kraften ❤

Tack för stöttande ord, i och utanför bloggen, fina människor.
Spenderade hela dagen igår hos farmor i Uppsala med pappa och mina bröder. Väldigt skönt att få finnas i hennes närhet och bara vara nu när hon är så skruttig. Mestadels av tiden sov hon men vaknade till någon minut när vi kom och efter några timmar till vaknade hon igen och var vaken någon halvtimma iaf, om än väldigt väldigt trött. Vi fick förklara några gånger vilka vi var, men varje gång hon förstod att det var vi som var hos henne sken hon upp som en sol och ville försäkra sig om att vi skulle stanna hos henne. Det är svårt att höra vad hon säger för hennes röst är så svag och hackig men visst har hon humorn i behåll, min fina farmor.

För bara några år sedan var hon fortfarande så väldigt mån om att håret skulle vara perfekt och att kläderna och smyckena skulle matcha, som hon alltid varit. Nu, 92 år gammal, är hon så svag och liten och skör. Min fina farmor.

Det märks väldigt väl hur mycket det betyder att vi finns hos henne nu, och jag vill ta varje tillfälle jag får framöver att vara där. Man vet att varje gång kan vara den sista man får, och jag vill aldrig att min älskade farmor ska känna att hon är ensam eller känna sig övergiven.
Vi finns alltid här för dig farmor, även om du måste lämna oss ♥

Pappa har varit tvungen att åka hem till Gotland igen, men min faster är hos farmor nu och mamma och jag ska åka tillbaka till henne om ett par dagar, så fort mamma kommer hem från sin Gotlands-visit. Jag har för flera år sedan gett farmor ett fotoalbum med bilder på hela familjen som jag vet att hon tycker mycket om, men jag funderar på om jag ska göra ett nytt nu att ta med som är lite mer aktuellt. Frågan är om hon orkar titta i det alls och inte är för förvirrad för att förstå vad det är hon tittar på, men det kan det vara värt ändå. Dessutom älskar hon blommor, speciellt orkidéer, så jag ska ta med ännu fler nästa gång. Längtar redan.
Vill bara att hon ska hålla ut lite till...känns som att ingenting annat betyder något just nu.

Det var inte svårt att bestämma sig för att lägga om hela mitt liv efter det här . Jag vet att min farmor aldrig skulle vilja se mig som en deprimerad och ohälosam tjej som bryr sig för mycket om vad andra tycker och tänker. Så en sådan tjej tänker jag inte vara.

När jag joggade imorse gav det mig en sådan otrolig extra kraft att ha detta som ett mantra för att kämpa lite extra. Jag vet att jag har en lång väg att gå både fysiskt och mentalt men jag kommer fixa det. I min familj är vi starka kvinnor - där ska även jag platsa och vara en god förebild för mina egna barn i framtiden.

Jag hämtar kraft i min kärlek för rock och metal, och inser att ohälsosamt leverne (inkl skitmat, cigg och alkohol) inte har något med den livsstilen att göra och jag tänker bevisa det.
Jag tänker bevisa för mig själv och min omgivning att det inte finns ett piss rock 'n' roll lifestyle i att bli packad varje helg eller varannan dag, hellre hänga på ett sunkigt stammishak 5 ggr i veckan än ta en tur i joggingspåret och vänja sig vid bakisångest med flottig pizza och en återställare istället för ett skönt träningspass och en bio. Ett sådant liv vill inte jag leva. Det är dags att bli vuxen på riktigt och ta ansvar för sin egen kropp och själ.

You watch me!

❤ This is for you grandma ❤