Inlägg
Igår var jag för jobbets räkning på pressvisning för Mikael Håfströms nya film The Rite med bl a Anthony Hopkins i en av huvudrollerna. Inte helt otippat bröt en (urartande) diskussion ut mellan mig och min käre vän Tommy.
- Tommy: Såg den på förhandsvisning och tycker filmen sög......Håfström är en usel regissör och manuset var i det närmaste löjeväckande. Hopkins var det enda bra med filmen fast han har gjort bra mycket bättre insatser. Första hälften av filmen var bättre än andra hälften. Hyllning av kristendomen och tro som den rätta vägen kan sammanfatta filmens budskap :-(
- Frida: Håller inte med alls:) Håfström är inte min favorit-regissör, jag tycker "1408" blev riktigt löjlig på sluttampen, men tycker denna absolut fyllde sitt underhållningssyfte och Hopkins är som alltid strålande. En sådan här typ av film ska inte överanalyseras på det sättet, isf kan vi göra samma grej med "Exorcisten" och ett stort antal andra filmer i samma genre - eller hur?:)
- Tommy: Jag tycker att Håfström saknar en egen stil, han följer liksom Hollywoodmallens dramaturgi (upprepningar av scener, uppenbara händelseförlopp, uppenbara vändningar i storyn, liten kärleksberättelse etc.) och lämnar inte mycket över till tit...tarna. "1408" tycker jag också suger, särskilt mot slutet även om den faktiskt hade en ganska god spänning initiellt. Hopkins var som sagt det enda bra med filmen och hans cyniska karaktär var den bästa behållningen med filmen. Jag kan inte låta bli att överanalysera en film som denna som har ett så tydligt kristet budskap och som utger sig för att vara inspirerad av "verkliga" händelser. "The Exorcist " är ju lysande när det gäller manus, skådespeleri och filmtekniskt, samt är inte baserad på en "verklig" händelse. Nåväl, alla tycker ju inte lika och jag är lite extra känslig och kritisk mot den här genren ;-)
- Frida: Kan hålla med om att Håfström är ganska streamline, men samtidigt är det en del i hans skapande som fungerar inom genren. Tycker det är svårt att inte hitta underliggande kristen propaganda i de flesta amerikanska filmer, kan tycka att det ...möjligen var lite överdrivet i denna, men det är ganska svårt att inte blanda in kristendomen och en övertygelse om den när man gör en film om Exorcism, baserad på en verklig händelse eller ej ;-) Dock vill jag inflika att "The Exorcist" visst sägs vara baserad på verkliga händelser, i precis samma anda som denna om vi ska vara petiga ;) Det är ju dessutom inte helt otroligt eftersom det finns flertalet historier om demon-besatta och exorcism som sträcker sig så lång tillbaka som medeltiden.
- Tommy: Jo, det är sant att The Exorcist är "verklighetsbaserad" även om det filtrerats genom en roman som sedan bearbetades till ett filmmanus. Där har de dock på ett bra mycket bättre sätt skildrat besattheten och stämningen i den är oslagbar. Ma...x von Sydow som har bra mycket mer pondus som exorcist än Hopkins är heller inte oslagbar i sin roll som demonutdrivare vilket filmen tydligt visar. Demonen blir verkligare och MYCKET farligare. Jag har faktiskt en bok om "verkliga" exorcismfall som jag kan rekommendera för den intresserade "Hostage to the Devil" av teologen Malachi Martin. Riktigt spännande, läste den för nio år sedan men finner fortfarande att jag ibland tänker på en del av dess berättelser.
Exorcism sträcker sig faktiskt tillbaks till evangelierna i kristen tro, det är ju Jesus och sedan hans lärjungar som driver ut demoner ur besatta där, kändaste fallet torde vara Legion, en kunskap som sedan skulle förvaltas inom kyrkan (när den väl var organiserad dvs).
I "The Rite" hade de kunnat göra hans övertygelse och tro mer intressant och komplicerad. Det blir så löjligt att han liksom för ögonblicket finner den och besegrar en av de kraftfullaste demonerna ur kristen demonologi bara hux flux liksom. Karaktärerna var alltså ihåliga tycker jag, de saknade djupare psykologiska mönster eller historia som gjorde att man brydde sig om dem (med undantag från Hopkins karaktär).
Kristna budskap sipprar under ytan i mången amerikansk film vilket naturligtvis kan vara irriterande i de fall då det trycks i ansiktet på tittarna. Jag tänker mig t ex skitfilmen "Superman Returns" av Bryan Singer som gjorde att man fick ett hysteriskt skrattanfall av parallellerna mellan Kristus och Stålmannen som frälsare var pinsamma. Kristen tro är ju i film per se inte störande tycker jag, tvärtom, men när man i främst amerikansk film samtidigt verkar ha på sin agenda att frälsa biopubliken kastar jag en spya och går ut.
- Frida: För att återgå till filmen så tror jag inte man går och ser en sådan typ av film om man ska analysera sönder den utan som ett rent underhållningsmoment, där man ser den för just det syftet, speciellt med tanke på vem regissören är och hans ...tidigare verk bör det inte komma som en överraskning. Det är inte riktigt varken Hollywood- eller Håfström-stuk att kompli
Dock är det ju precis som du säger ganska typiskt amerikanskt att metaforisk på olika sätt referera till kristendomen på de mest banala sätt, vilket blir ganska löjligt även inom filmen. I denna film är det mer rakt på sak, om ändock mer passande då det faktiskt handlar om en företeelse som uteslutande uppstått inom kristen tro, och på senaste 600-something åren då specifikt inom katolska kyrkan. Sen kunde man kanske ha tonat ner det en del men det är en smaksak.
Sen ska jag inte sitta och diskutera religion med en doktorand som du om jag inte vill hugga mig själv i foten men du förstår min poäng ;-)
Förresten vill jag låna "Hostage to the Devil"! Jag är inne i någon slags läs-period för närvarande, så bäst att nära den fasen så den håller i sig lite längre än sist ;-)
- Tommy: Jag hade faktiskt ganska goda förhoppningar om filmen innan jag såg den, även om det var Håfström som regisserade. Mest för att jag tänkte att om Hopkins var med, så borde det ju vara ett grymt manus. Besvikelse är väl kanske vad jag främst... kände medan jag såg hur något som kunde blivit bra hanterades på ett så, enligt mig, uselt sätt. Att man omedvetet föranleds att tänka filmtekniskt under själva filmen så är ju bara det ett dåligt betyg. Skådisarna var ju inget vidare heller tycker jag, åter igen med undantag från Hopkins, en tv-serie skådis i huvudrollen kanske inte var det bästa draget heller då han inte uppvisade kvalitéer utanför det formatet.
Jag vet att en del regissörer får hur mycket pengar som helst fast de är usla manusförfattare, ta t ex "2012", även den med tydligt kristna referenser, den var ju pinsam och bortser man från specialeffekterna hade den ju inget kvar. Ihåliga karaktärer, klyschor och väntade dialoger och vändningar i handlingen, för att inte tala om ologiska eller t.o.m. felaktiga händelseförlopp. Jo, folk gillar att "bara se film" och inte behöva tänka själva eller bli överraskade på något sätt, sådant säljer och det kan om det görs med glimten i ögat eller med stor skicklighet vara underhållande. Redan Aristoteles skrev om det där när det gäller teatern i senantiken, och i Hollywood följer man idag mer eller mindre omedvetet mycket av hans rekommendationer.Jag tycker bäst om filmer som inte följer denna mall, vi har sett den tillräckligt många gånger, men kan naturligtvis gilla dessa filmer också (om än i mindre utsträckning).
Striden mellan exorcisten och demonen tycker jag inte de skulle tona ned egentligen, det skulle bara behandlats på ett snyggare sätt. Även jag som agnostiker kan njuta av att se den episka striden mellan Satans hantlangare och de troende. Här är manus A och O, något jag inte tyckte höll måttet i "The Rite", men som jag tycker är exemplariskt i "The Exorcist".
Klart du kan låna "Hostage to the Devil", har ju mycket om demonologi också men de är ofta ganska tunglästa då det rör sig om akademiska texter som teoretiskt behandlar skolastiken eller dylikt.
Vad tycker ni?:)
