PINKY SINNER

Vilken fantastisk dag! Klarblå himmel och skinande sol - Kan det bli bättre?
Jag har börjat dagen med några koppar Zoegas Skånerost, diskning, bäddning och blomvattning och ska snart sätta mig och planera in mitt nästa besök hos en av mina bästa vänner, Patrik, i Dalsland så snart som möjligt. Vi har så fruktansvärt trevligt när vi ses och bakar snickerskakor och muffins, lagar goda middagar, tar promenader, shoppar och ser massa film. Vår favorit hittills är helt klart Wall-E, och jag är Eva och Patrik Wall-E såklart:) Vi har inte setts sen i höstas då Patrik var här hos mig och hälsade på så det börjar verkligen bli dags att ses nu.

Här är vi hemma hos Patrik.



Känner egentligen för att ta en American Brunch med pancakes, scrambled eggs, toast och bacon på Café Sirap idag med brorsan men jag måste vänta in PJ som sitter på tåget från Norrköping hem till Stockholm och ska komma över vid 13-tiden. Dessutom måste jag hålla i slantarna då New York-resan bara är ett par veckor bort och jag redan börjat nalla på Mr credit card denna månad trots att det är långt kvar till lön. Avskyr att behöva snåla men måste man så måste man, och jag får väl helt enkelt fixa ett billigare Brunch-alternativ här hemma istället och kanske ta en helt gratis promenix i Haga-parken på det:)



Gårdagen blev väldigt lyckad men inte alls som jag tänkt mig. Det började med mosters trevliga 50-årskalas på Ö-malm med skumpa, fantastiskt god asiatisk buffé, musiktävling, tal, sång och dans - men jag hade trott att jag efteråt skulle få chansen att möta upp tjejerna för att fira Alexis födelsedag (hade med hennes present och allt), men då jag inte fick tag på någon (antar att alkoholpromillen slagit till hårt där på nattkröken;)) så fick jag helt enkelt stanna längre på mosters tillställning och sedan ta en promenix hem i natten. Lite synd eftersom jag verkligen sett fram emot att träffa flickorna men så kan det gå, och som tur är fick jag ju chansen att fira moster lite längre:)

Mamma till vänster och moster till höger




På festen berättade min svägerska för mig att Anna Bergendahl, den där lilla blonda kråkan med conversedojjor och balklänning, vunnit Melodifestivalen och det var väl föga förvånande. Man vet ju vid det här laget att svenska folket inte har någon smak eller känsla överhuvudtaget, och hela startfältet i årets melodifestival var ett skämt så det hade handlat om att välja mellan pest eller kolera. Den enda som var något att hänga i granen alls var väl möjligen Salem Al-Fakir, men han ville antagligen inte bli stämplad för livet genom att vinna skiten och nu kommer vi, as per usual, bli helt sågade i Eurovision. Nu börjar jag tänka att det är väl lika bra att slopa hela skiten - Det börjar osa mer ruttet för varje år som går och vi kanske måste inse oss besegrade?

Is this all we've got???



Nu ska jag ta en till kopp java och lyssna lite på Kreator.

KREATOR - Phobia



Pussochkram!