Inlägg
Nu är vi tillbaka i Gävle efter några intensiva veckor med midsommarfirande, två Gotlands-besök, Ljusdals-visit, spelningar för Jonas på Hammer Open Air i Finland och Getaway Rock Festival på hemmaplan och mycket förberedelser och hemmafix, samt möten med nära och kära. Vi har samlat på oss många fantastiska minnen, blivit några erfarenheter rikare och mer och mer börjat reflektera över livet och framtiden. Många bilder kommer läggas upp här inom kort så det är bara att hålla utkik!
Första semesterdagen hos mamma i Sthlm (v 33)
BEBIS
Efter MVC-besök i v 36 konstaterades att mitt sf-mått skjutit i höjden (från mellersta till överst på högsta kurvan på 3 veckor till 36 cm) och återigen, vilket jag redan visste, att bebisen fortfarande ligger i säte med huvud upp och rumpa ner varför jag fick tid för glukosbelastning per rutin på MVC och möte med förlossningen dagen efter. Mycket nervöst.
Glukosbelastning gjordes i det här fallet för att utesluta graviditetsdiabetes då magmåttet dragit iväg, och det var en mycket obehaglig upplevelse då jag på fastande mage på morgonen dagen efter fick ta mig till MVC för att ta blodprov och kolla fastevärde (4,4), sedan dricka två stora dricksglas med sockerlösning (fruktansvärt äckligt), sitta och vänta i 2 timmar (då jag hann svimma av både en och två gånger) och sedan ta ytterligare blodprov för att kolla blodsockret (7,1) och få resultatet. Visst var det skönt att kunna utesluta grav-diabetets, men glukosbelastning vill jag verkligen slippa uppleva igen.
Sedan var det dags för mötet med förlossningen på sjukhuset på eftermiddagen, och då var Jonas med. Läkaren kunde under ultraljudet snabbt konstatera att vår bebis ligger i klockren sätesbjudning, är en ganska stor bebis på (då) +14% i tillväxt och planerade därför in ett vändningsförsök på tisdagen veckan efter.
Sagt och gjort, den 19:e juli åkte vi in till förlossningen för att se om lillfisen ville vara lite samarbetsvillig och vända sig. Jag fick efter ett snabbt UL (för att konstatera att bebisen inte vänt sig sedan sist) på fastande mage klä på mig sjukhusmundering, lägga mig på en säng med ctg under ca 30 min för att mäta bebisens hjärtljud medan sköterskan tog flera blodprov och körde in en nål i översidan på handen med bricanyl för att livmodern skulle slappna av (som snabbt fick mitt hjärta att rusa och kroppen att skaka) och därefter kom en läkare in för att med hjälp av ultraljud, massor av gel och hårdhänta tag försöka få vår lilla skatt att göra en framåtkullerbytta. Precis som jag misstänkte misslyckades detta kapitalt - Pyret rörde sig inte en millimeter och har ju uppenbarligen valt den positionen för att den passar - så det var inte snack om annat än att boka in ett planerat kejsarsnitt. Jag fick ligga ytterligare 45 min med ctg för att kolla bebbens hjärtslag och lite papper att fylla i samt information inför snittet och då kurvan konstaterats se bra ut fick vi åka hem - Nu med ett datum då vi ska få träffa vår lilla bebis!
Det känns fortfarande helt overkligt att det faktiskt ska komma en bebis ur den här nu gigantiska kaggen, men samtidigt skönt att veta lite mer hur förlossningen kommer gå till och när, även om vi valt att hålla datumet hemligt för vår omgivning så att det iaf blir lite av en överraskning när h*n väl tittar ut. Jag kan iaf meddela att detta kommer ske inom 2 veckor och även om jag känner mig väldigt nervös och lite orolig inför snittet så känns det också helt fantastiskt att få uppleva det här - Snart får vi träffa lillskrutten! :)
Sandviken på Gotland (v 37)
LIVET
Sedan vi kom hem igår efter en lång natt med väntan i bilkö, färjetur och bilfärd mellan Nynäs-Gävle har vi mest bara sovit mycket, packat upp, tvättat, handlat, sett film och skrotat runt här hemma. Båda är ganska slut efter den hittills ganska intensiva sommaren och jag känner mig riktigt tung, ja rentav otymplig. Mina fötter är nu två ständigt uppsvällda klumpar utan fotknölar, alla sovställningar är obekväma, jag mår illa och kräks regelbundet och jag har aldrig känt mig så oattraktiv i hela mitt liv om jag ska vara brutalt ärlig. Jag längtar verkligen tills vi kommit hem med bebis, snittet läkt och jag kan börja röra mig normalt igen. Långa promenader, joggingturer, low carb food, blekning, nagelfix... - Vad härligt det ska bli!
Många av de saker man tidigare tog för givet är nu vardagens lyx och jag hoppas att jag kan titta tillbaka på detta och minnas det om motivationen någon gång börjar tryta.
Det bästa av allt är att jag och min älskade Jonas ska bli en egen liten familj - Att jag äntligen hittat min stora kärlek i livet och att vi har det bästa framför oss. Igår pratade vi mycket om hur man förändrats i tanken bara genom vetskapen att man ska bli förälder - Att man reflekterar mycket mer om hur man faktiskt vill leva sitt liv och vad som är viktigt. Jag har märkt att jag bara de senaste månaderna tänkt i andra banor än vad jag brukar. Jag har alltid tyckt att det är drygt med människor som efter att de fått barn blivit tristare och ofta pratar om att de barnlösa inte "förstår vad livet går ut på" och detta håller jag fortfarande fast vid och det är en fälla jag inte själv vill hamna i som förälder (eller vuxen öht för den delen) eftersom jag inte tycker det är särskilt nyanserat. Däremot har mitt koncept av vad som är kul och viktigt och vad jag helst lägger pengar på ändrats bara de senaste månaderna.
Bryr jag mig om jag missar en blöt utekväll på lokala rockhaket? Nej
Lägger jag hellre mina pengar på kvalitativ mat, resor, heminredning och sparande än billigt lådvin, sunkig krog-öl, taxi och fyllekäk? Ja
Spenderar jag hellre en fredagskväll över en middag med ett glas vin med vänner som även fungerar i nyktert tillstånd eller i soffan med Jonas och en ostbricka än bland en massa ytliga fyllebekanta på krogen? Utan tvekan
Umgås jag hellre med de, om än färre, äkta vänner jag har än de som enbart dristar sig till att hälsa, krama om och föra ett samtal under alkoholinfluens på krogen? You bet!
Självklart kommer det finnas tillfällen då jag gärna går ut och tar en svängom med tjejerna t e x, och det kan jag längta efter, men de tillfällena kommer vara betydligt färre och välvalda och jag kommer prioritera dem då det spelar band jag vill se eller är något event eller fest jag tycker verkar intressant med de äkta vänner jag har. Det finns nämligen så väldigt mycket annat i livet som för mig är avsevärt mycket viktigare, och jag har helt enkelt inte tid att fokusera på sådant som faktiskt för mig är oviktigt och tidsödande utan att ge något av substans.
Som gravid och flyttad till annan stad har man dessutom blivit varse om att ca 50% av de man trodde man kände, de känner man inte alls eller enbart på deras premisser (som brukar innebära att supa sig full under en eller annan omständighet på deras hemmaplan) och kan man inte längre existera på dessa premisser finns man inte längre, samt att det finns en riktigt utbredd självupptagenhet i bekantskapskretsen som man inte tidigare sett då man möjligen varit precis lika självupptagen själv. Det handlar enbart om att hävda sig själv på ett eller annat sätt på ett för mig ytligt plant - Riktigt trist!
Det goda detta trots allt för med sig är att man får en ganska god insikt i vilka de äkta vännerna är som man faktiskt har, och vad icke önskvärda liv, enligt en själv, de övriga lever och som man lika gärna kan undvara. En nyttig erfarenhet som jag nu kan glädjas åt att jag fått och som jag kommer ta till vara :)
Tack alla äkta underbara vänner för att ni finns! ♡
Nu ska jag ta och avsluta för idag och återgå till att sortera bland mina sommar-fotografier så jag kan slänga upp dem här (för sig eller via länk) sedan, vila lite till ett avsnitt av Gossip Girl och börja laga lite spaghetti och köttfärssås till mig och Jonas.
Jag och Jonas i Visby (v 38)
Jag och Jonas vid Blå Lagunen på norra Gotland (v 34)
❀ Vi hörs snart! ❀
Första semesterdagen hos mamma i Sthlm (v 33)
BEBIS
Efter MVC-besök i v 36 konstaterades att mitt sf-mått skjutit i höjden (från mellersta till överst på högsta kurvan på 3 veckor till 36 cm) och återigen, vilket jag redan visste, att bebisen fortfarande ligger i säte med huvud upp och rumpa ner varför jag fick tid för glukosbelastning per rutin på MVC och möte med förlossningen dagen efter. Mycket nervöst.
Glukosbelastning gjordes i det här fallet för att utesluta graviditetsdiabetes då magmåttet dragit iväg, och det var en mycket obehaglig upplevelse då jag på fastande mage på morgonen dagen efter fick ta mig till MVC för att ta blodprov och kolla fastevärde (4,4), sedan dricka två stora dricksglas med sockerlösning (fruktansvärt äckligt), sitta och vänta i 2 timmar (då jag hann svimma av både en och två gånger) och sedan ta ytterligare blodprov för att kolla blodsockret (7,1) och få resultatet. Visst var det skönt att kunna utesluta grav-diabetets, men glukosbelastning vill jag verkligen slippa uppleva igen.
Sedan var det dags för mötet med förlossningen på sjukhuset på eftermiddagen, och då var Jonas med. Läkaren kunde under ultraljudet snabbt konstatera att vår bebis ligger i klockren sätesbjudning, är en ganska stor bebis på (då) +14% i tillväxt och planerade därför in ett vändningsförsök på tisdagen veckan efter.
Sagt och gjort, den 19:e juli åkte vi in till förlossningen för att se om lillfisen ville vara lite samarbetsvillig och vända sig. Jag fick efter ett snabbt UL (för att konstatera att bebisen inte vänt sig sedan sist) på fastande mage klä på mig sjukhusmundering, lägga mig på en säng med ctg under ca 30 min för att mäta bebisens hjärtljud medan sköterskan tog flera blodprov och körde in en nål i översidan på handen med bricanyl för att livmodern skulle slappna av (som snabbt fick mitt hjärta att rusa och kroppen att skaka) och därefter kom en läkare in för att med hjälp av ultraljud, massor av gel och hårdhänta tag försöka få vår lilla skatt att göra en framåtkullerbytta. Precis som jag misstänkte misslyckades detta kapitalt - Pyret rörde sig inte en millimeter och har ju uppenbarligen valt den positionen för att den passar - så det var inte snack om annat än att boka in ett planerat kejsarsnitt. Jag fick ligga ytterligare 45 min med ctg för att kolla bebbens hjärtslag och lite papper att fylla i samt information inför snittet och då kurvan konstaterats se bra ut fick vi åka hem - Nu med ett datum då vi ska få träffa vår lilla bebis!
Det känns fortfarande helt overkligt att det faktiskt ska komma en bebis ur den här nu gigantiska kaggen, men samtidigt skönt att veta lite mer hur förlossningen kommer gå till och när, även om vi valt att hålla datumet hemligt för vår omgivning så att det iaf blir lite av en överraskning när h*n väl tittar ut. Jag kan iaf meddela att detta kommer ske inom 2 veckor och även om jag känner mig väldigt nervös och lite orolig inför snittet så känns det också helt fantastiskt att få uppleva det här - Snart får vi träffa lillskrutten! :)
Sandviken på Gotland (v 37)
LIVET
Sedan vi kom hem igår efter en lång natt med väntan i bilkö, färjetur och bilfärd mellan Nynäs-Gävle har vi mest bara sovit mycket, packat upp, tvättat, handlat, sett film och skrotat runt här hemma. Båda är ganska slut efter den hittills ganska intensiva sommaren och jag känner mig riktigt tung, ja rentav otymplig. Mina fötter är nu två ständigt uppsvällda klumpar utan fotknölar, alla sovställningar är obekväma, jag mår illa och kräks regelbundet och jag har aldrig känt mig så oattraktiv i hela mitt liv om jag ska vara brutalt ärlig. Jag längtar verkligen tills vi kommit hem med bebis, snittet läkt och jag kan börja röra mig normalt igen. Långa promenader, joggingturer, low carb food, blekning, nagelfix... - Vad härligt det ska bli!
Många av de saker man tidigare tog för givet är nu vardagens lyx och jag hoppas att jag kan titta tillbaka på detta och minnas det om motivationen någon gång börjar tryta.
Det bästa av allt är att jag och min älskade Jonas ska bli en egen liten familj - Att jag äntligen hittat min stora kärlek i livet och att vi har det bästa framför oss. Igår pratade vi mycket om hur man förändrats i tanken bara genom vetskapen att man ska bli förälder - Att man reflekterar mycket mer om hur man faktiskt vill leva sitt liv och vad som är viktigt. Jag har märkt att jag bara de senaste månaderna tänkt i andra banor än vad jag brukar. Jag har alltid tyckt att det är drygt med människor som efter att de fått barn blivit tristare och ofta pratar om att de barnlösa inte "förstår vad livet går ut på" och detta håller jag fortfarande fast vid och det är en fälla jag inte själv vill hamna i som förälder (eller vuxen öht för den delen) eftersom jag inte tycker det är särskilt nyanserat. Däremot har mitt koncept av vad som är kul och viktigt och vad jag helst lägger pengar på ändrats bara de senaste månaderna.
Bryr jag mig om jag missar en blöt utekväll på lokala rockhaket? Nej
Lägger jag hellre mina pengar på kvalitativ mat, resor, heminredning och sparande än billigt lådvin, sunkig krog-öl, taxi och fyllekäk? Ja
Spenderar jag hellre en fredagskväll över en middag med ett glas vin med vänner som även fungerar i nyktert tillstånd eller i soffan med Jonas och en ostbricka än bland en massa ytliga fyllebekanta på krogen? Utan tvekan
Umgås jag hellre med de, om än färre, äkta vänner jag har än de som enbart dristar sig till att hälsa, krama om och föra ett samtal under alkoholinfluens på krogen? You bet!
Självklart kommer det finnas tillfällen då jag gärna går ut och tar en svängom med tjejerna t e x, och det kan jag längta efter, men de tillfällena kommer vara betydligt färre och välvalda och jag kommer prioritera dem då det spelar band jag vill se eller är något event eller fest jag tycker verkar intressant med de äkta vänner jag har. Det finns nämligen så väldigt mycket annat i livet som för mig är avsevärt mycket viktigare, och jag har helt enkelt inte tid att fokusera på sådant som faktiskt för mig är oviktigt och tidsödande utan att ge något av substans.
Som gravid och flyttad till annan stad har man dessutom blivit varse om att ca 50% av de man trodde man kände, de känner man inte alls eller enbart på deras premisser (som brukar innebära att supa sig full under en eller annan omständighet på deras hemmaplan) och kan man inte längre existera på dessa premisser finns man inte längre, samt att det finns en riktigt utbredd självupptagenhet i bekantskapskretsen som man inte tidigare sett då man möjligen varit precis lika självupptagen själv. Det handlar enbart om att hävda sig själv på ett eller annat sätt på ett för mig ytligt plant - Riktigt trist!
Det goda detta trots allt för med sig är att man får en ganska god insikt i vilka de äkta vännerna är som man faktiskt har, och vad icke önskvärda liv, enligt en själv, de övriga lever och som man lika gärna kan undvara. En nyttig erfarenhet som jag nu kan glädjas åt att jag fått och som jag kommer ta till vara :)
Tack alla äkta underbara vänner för att ni finns! ♡
Nu ska jag ta och avsluta för idag och återgå till att sortera bland mina sommar-fotografier så jag kan slänga upp dem här (för sig eller via länk) sedan, vila lite till ett avsnitt av Gossip Girl och börja laga lite spaghetti och köttfärssås till mig och Jonas.
Jag och Jonas i Visby (v 38)
Jag och Jonas vid Blå Lagunen på norra Gotland (v 34)
❀ Vi hörs snart! ❀
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
