♠ The Ace of Fades ♠

Hela helgen har ägnats åt rekreation i personlig tappning eftersom Jonas jobbat 12 h-skift.

Jag har bakat rabarber/äppelpaj, gjort spagetti med min special-köttfärssås, städat, vattnat, lyxat till det med långdusch och pampering, sett film och passat på att läsa. Planen var att kunna spendera 80% av dagarna ute på balkongen som jag fixat så fin men igår var det alldeles för blåsigt och kallt och idag blev jag direkt attackerad av årets nya flugor: getingar på anabola! Bara att flytta in igen till mitt stora förtret.

Dock lika bra eftersom jag tidigt imorse vaknade med världens foglossning som ännu inte släppt, soffläge har det fått bli, och som tur var kom fina Alex förbi och lånade sitt bälte till mig, kändes lite bättre direkt.

Har äntligen läst ut Lemmys White Line Fever som jag verkligen kan rekommendera - Dock tycker jag att dokumentären Lemmy gav lite mer substans än boken faktiskt; mycket p g a input från musikerkollegor och av det faktum att Lemmy faktiskt gör sig bäst 'in action' så att säga.



Vill dessutom påminna om att Motörhead kommer till Stockholm 10:e dec för att lira så missa inte det - Kommer bli drag!

Nu har jag huggit in på nästa bok så återkommer med feedback på den senare.

Igår såg jag Sofia Coppolas nyare rulle Somewhere som visar den fullkomligt meningslösa, banala och tragiska livsföringen hos många Hollywood-stjärnor, i det här fallet skådisen Johnny Marco som spelas av Stephen Dorff. Brillant regisserat och skrivet som vanligt av Coppola som verkligen fått fram en annan sida av myntet. Sevärd!



Imorgon åker jag till Stockholm för att jobba igen så väskan (läs: åbäket) är packad och kalendern späckad med efter-jobbetaktiviteter och luncher varför jag hoppas att den här förbenade foglossningen inte ställer till det alltför mycket -
Det har jag nämligen inte tid med ;-)

Nu blir det bad och jag hoppas verkligen jag kan ta mig upp efteråt, det är lotto varje gång.

KRAMAR på er! :)

★ Summer Girl ★

Har varit fantastiskt väder de senaste dagarna vilket varit en rejäl humörhöjare!

Jag och J har efter jobbet passat på att fixa hemma efter jobbet (tvätt, städning, inredning) och jag har även hunnit med ett par mysiga lunch-promenader med powermama-grannen Alex och hennes lilla sessa. Skönt att få röra lite på gravidfläsket!

Onsdagens middag blev krämig svamppasta - Kan starkt rekommendera den här Kantarell & Cognac-fraischen från Milko - Som jag blandar i smörstekta champinjoner, trattkantareller, scharlottenlök och babyspenat med lite kryddor och häller över fullkornspasta blandat med röd pesto (med cashewnötter, ej pinjenötter efter min härliga pine mouth-incident förra året!).



Igår lagade jag smörstekt lax som jag serverade med olivolje- och saltkryddad klyftpotatis, tzatziki och färsk sparris - Mycket uppskattat av pojkvännen.
Alla har ju sitt sätt att göra Tzatziki men såhär gör jag min:

TZATZIKI
2-3 dl avrunnen naturell yoghurt
Halv, urkärnad, riven och vattenurkramad gurka som jag saltar och låter ligga i 30 min innan iblandning
2-3 pressade vitlöksklyftor
Salt och olivolja efter smak.

Superenkelt - Svingott! (på omgivningens bekostnad såklart eftersom man såklart stinker vitlök dagen efter ;))

Idag bakade jag den ostspäckade broccolipajen i inläggen nedanför som blev kanongod faktiskt, och efter jobbet ska jag och J ta en promenad i solen innan vi åker iväg för att storhandla mat och även resten av balkongväxterna till balkongen eftersom vi enbart hann med att köpa jord och balkonglådor på Plantagen igår. Ska bli så skönt att få balkongen lite fixad så det blir lite mysigare att sitta där och njuta nu i sommar. Igår satte vi upp lådorna, rengjorde och kollade igenom alla krukor och fyllde på bottnarna med lecakulorna så nu är det bara att börja plantera.

Imorse vaknade jag såklart när J gick till jobbet, dvs redan kl 05:30, så jag passade på att kolla klart på Due Date som visade sig vara en riktigt kul och söt film, speciellt om man uppskattar Zack Galifianakis humor - Rekommenderas!



Efter att ha blastat en av mina favoritplattor - Queensryches Operation Mindcrime - halva dagen har jag nu dragit ner på tempot lite, känner sommaren komma smygandes via lite Beatles-vibbar och lyssnar på

Family Of The Year - Summer Girl



Enjoy! :)

Sommarpaj!

Bakade nyss den här fräscha broccolipajen fylld med greveost -Mums! Hoppas älsklingen kommer gilla den lika mycket som jag:)


- Posted using BlogPress from my iPhone

★ Veckodagslyxerier och annat banalt ★

Nu är jag tillbaka i Gävle och i bloggen efter två intensiva jobbdagar på kontoret i Stockholm som både innehöll lunch med kollegor samt Suz och Rowena på Mohair Café vilket var väldigt efterlängtat - Älskar dessutom deras härliga sallader! På måndagskvällen var det meningen att vi skulle ha lite parkhäng i Rålis, några tjejkompisar och jag, men då hela tre st av oss börjat få halsont och vädret var för ostadigt fick vi skippa det och jag la mig i soffan hemma i mammas lägenhet med en skål jordgubbar, kladdkaka och grädde och socialiserade med lillebror istället så att jag fick kurera mig - Fungerade bra!

Helgen som var spenderades fredag - lördag hos svärmor i Ljusdal. Vi hade sett fram emot picnic i solen i samband med oljebytet på bilen, grillning och övningskörning på flygfältet men då regnet fullkomligt vräkte ner ägnade vi oss istället åt mysiga innefikor, middagar och shopping. Vi tittade på cykel till Jonas och jag fick den här underbara rosa WigWam klänningen från Odd Molly av svärmor - Lycka!




Den kan jag ha både som gravid och förlöst så det känns både som en fin som praktiskt present.

Väl tillbaka i Gävle senare på lördagskvällen bunkrade vi upp med chips och Häagen Dasz-glass i soffan och såg lite Eurovision-final (ständigt med skräckblandad förtjusning) innan vi högg in på Hannes Holms rulle Himlen Är Oskyldigt Blå med Peter Dalle och Bill Skarsgård - En riktigt bra film visade det sig!



På söndagen sov vi ut innan jag gick upp och lagade American Breakfast och sedan åkte vi förbi Eki och Sara för en fika med mina hallon-och-blåbärmuffins innan vi körde vidare mot Valbo. Där blev det en sväng på IKEA ("vi skulle ju egentligen inte ha någonting") där vi köpte nya gardiner till vardagsrum och kontoret (blivande barnrummet för övrigt), flera nya soffkuddar, ett par krukväxter med krukor, en ny taklampa och lite annat smått och gott innan vi svängde in på Coop för att köpa svart färg till spjälsängen och ett par canvaser till matbordshörnan. Var meningen att vi skulle hinna med en tur till Plantagen också men jag blev helt slut och vädret var så pass kasst att vi åkte hem för att lämna prylarna och dra över till Martin, Malin & lilla Lova på lite bull- och kakfika istället. Därefter blev det grillning och hockey hemma hos oss (och hur den matchen gick ska vi ju inte ens prata om) innan det var dags att avsluta helgen.

Idag gick jag en promenad med supermamman Alex och lilla Ärtan i solen på lunchen och vid 14-tiden slutade internet fungera under flera timmar vilket såklart gjorde det ganska svårt för mig att jobba. Medan jag väntade på att det skulle börja fungera igen hann jag börja sätta in favoritrecept i min fina receptbok och jag längtar väldigt mycket efter att få börja laga mer avancerad mat och baka. Som ni vet är jag väldigt intresserad av god mat och dryck så efter förlossning (och amning) så ser jag fram emot att få njuta av fräscha delikatesser och ett maffigt glas gott vin - Kommer vara fantastiskt!
När internet började fungera igen var det bara att jobba några timmar till medan Jonas åkte ner till PJ för att gadda sig. Sedan hoppade jag ner i badet med en sparkande bebis i magen och njöt lite av nya Buffé och efter badet av att smörja in hela kroppen med härlig lotion.

För att försöka förebygga bristningar använder jag Palmer's Cocoa Butter Massage Stretch Cream-serie som mamma köpt i USA och hittills fungerar den jättebra så jag använder den på alla ställen där det finns risk för strimmor.



På resten av kroppen lyxar jag till det med olika lotions från Victoria's Secret, och mina favoriter just nu är Coconut Passion, Lost In Fantasy och Pure Seduction från Secret Garden Series.




Nu blir det mat och soffan - Puss på er!

Hejja Sverige!

Just nu i Gävle...

Kom igen nu Sverige!!! Kick some ASS!!!

Uppdrag Granskning

Som ni vet är jag barnsligt svag för samhällsdokumentärer, varför jag självklart missbrukar Uppdrag Granskning.

Här hittar ni flera reportage om bl a arbetsförmedlingen och Alliansens misslyckande med Fas 3, SJs dysfunktionalitet och mörkläggning, amerikanska och svenska pedofilfall och åtgärder, StenaLines utnyttjande av filippinsk arbetskraft, en stor svensk kopplerihärva, flera fall av sexuella övergrepp i äldrevården och skräckexempel inom plastikturism.

SVT Play är en riktig guldgruva om man är intresserad av kvalitets-TV och tycker det är viktigt att samhällets granskas och återspeglas på ett sanningsenligt och relevant sätt.

Vegan Black Metal Chef Episode 1 Pad Thai

Fucking Epic!

♠ NON-ACCEPTABLE NEGELECT ♠

Den här bloggen har de senaste månaderna återigen blivit brutalt övergiven av undertecknad - I know, I know - Men då den värsta gravidchocken och illamåendet lagt sig kliar det i fingrarna på nyblivna flodhästen igen! Jag inser att jag inte kommer kunna hålla någon konsekvent blogglinje av något slag, men det får bli som det blir - Håll till godo! :)

Sedan jag plussade på stickan, jag är nu i v. 27, har jag hittills hunnit gå igenom ett helvete av åkommor och lagt på mig 8 kg - Katching! Det där gravida glowet folk snackar har aldrig infunnit sig hos den här damen utan tvärtemot har jag mest känt mig mer tunnhårig än vanligt, fått sämre hy och känner mig obotligt plufsig. Jag tippar på att jag inte kommer bli ens en halv procent hetare innan det här äventyret kulminerar i förlossning, utan snarare motsatsen. Dessutom börjar det lida mot sommar och det är dags att fläka ut sin blek-fläskiga gravidlekamen i mindre kläder, så jag hoppas ingen avlider i förskräckelse av min åsyn. Nu kanske jag låter lite väl pessimistisk, men faktum är att att jag inte tänker köra en graviditet med täckmantel - Såhär ser min ut!

Nuvarande jobbuppdraget börjar som smått lida mot sitt slut och sedan är det mammaledighet på schemat. Det känns både härligt och vemodigt på samma gång då jag älskar mitt jobb i företaget och att få känna mig produktiv samtidigt som jag verkligen ser fram emot att bli mamma och få börja ett nytt kapitel i livet tillsammans med J och vår lilla skatt. Karriären och utvecklandet av min business får ligga på is ett tag då jag arbetar som morsa på heltid, men sedan kommer jag tillbaka i full speed - Det kan jag lova! Det finns inget roligare än att få odla fram nya idéer och infallsvinklar och jag ser fram emot att få hugga tag i arbetsbiten igen när det är dags igen!
P g a en hel del stora deadlines och överlämning kommer jag vara i Stockholm ännu fler dagar framöver, och även om det blir intensivt jobbmässigt så ska jag verkligen passa på att boka upp mina luncher och kvällar med nära och kära 08:or. Det känns så skönt att kunna uppleva det bästa av två världar, även om pendling till viss del är ganska krävande både på gravidkropp och psyke.

I helgen var J i Norge och lirade på någon Metal-festival så jag tog tillfället i akt att åka ner och träffa lite kompisar i Stockholm över lunch, brunch, fika, glass, parkhäng och fest. Att jag dessutom fick tillfälle att äta hembakt rabarberpaj på Erikas innergård på Söder i måndagskväll med mina Gotlandsbrudar och två små härliga 1-bastare gjorde inte saken sämre. Man gillar't!

Den här helgen missar jag dessvärre en möhippa för en underbar tjej i hufvudstaden som jag gärna skulle deltagit i eftersom jag och J kommer vara uppe hos svärmodern i Ljusdal fredag-lördag för lite familjemys, men så kan det vara. Kommer vara kul att se Ljusdal i sommarskrud denna gång, eftersom det sist vi var där fortfarande var rejält mycket snö över vårt kalla rike. Vi behöver dessutom få lite tid att bara vara ett par dagar, eftersom våra jobb i kombination med graviditet och att J håller på att spela in en platta med Isole tärt ganska hårt på våra stressnerver. Tiden räcker definitivt aldrig till allt man vill!



v. 24 i Central Park, New York



v. 20 i Gävle



Mitt lilla socker på Ultraljud i v. 19 (suger på tummen!)

THE RITE

Igår var jag för jobbets räkning på pressvisning för Mikael Håfströms nya film The Rite med bl a Anthony Hopkins i en av huvudrollerna. Inte helt otippat bröt en (urartande) diskussion ut mellan mig och min käre vän Tommy.

• Tommy: Såg den på förhandsvisning och tycker filmen sög......Håfström är en usel regissör och manuset var i det närmaste löjeväckande. Hopkins var det enda bra med filmen fast han har gjort bra mycket bättre insatser. Första hälften av filmen var bättre än andra hälften. Hyllning av kristendomen och tro som den rätta vägen kan sammanfatta filmens budskap :-(

  
  
• Frida: Håller inte med alls:) Håfström är inte min favorit-regissör, jag tycker "1408" blev riktigt löjlig på sluttampen, men tycker denna absolut fyllde sitt underhållningssyfte och Hopkins är som alltid strålande. En sådan här typ av film ska inte överanalyseras på det sättet, isf kan vi göra samma grej med "Exorcisten" och ett stort antal andra filmer i samma genre - eller hur?:)

• Tommy: Jag tycker att Håfström saknar en egen stil, han följer liksom Hollywoodmallens dramaturgi (upprepningar av scener, uppenbara händelseförlopp, uppenbara vändningar i storyn, liten kärleksberättelse etc.) och lämnar inte mycket över till tit...tarna. "1408" tycker jag också suger, särskilt mot slutet även om den faktiskt hade en ganska god spänning initiellt. Hopkins var som sagt det enda bra med filmen och hans cyniska karaktär var den bästa behållningen med filmen. Jag kan inte låta bli att överanalysera en film som denna som har ett så tydligt kristet budskap och som utger sig för att vara inspirerad av "verkliga" händelser. "The Exorcist " är ju lysande när det gäller manus, skådespeleri och filmtekniskt, samt är inte baserad på en "verklig" händelse. Nåväl, alla tycker ju inte lika och jag är lite extra känslig och kritisk mot den här genren ;-)

• Frida: Kan hålla med om att Håfström är ganska streamline, men samtidigt är det en del i hans skapande som fungerar inom genren. Tycker det är svårt att inte hitta underliggande kristen propaganda i de flesta amerikanska filmer, kan tycka att det ...möjligen var lite överdrivet i denna, men det är ganska svårt att inte blanda in kristendomen och en övertygelse om den när man gör en film om Exorcism, baserad på en verklig händelse eller ej ;-) Dock vill jag inflika att "The Exorcist" visst sägs vara baserad på verkliga händelser, i precis samma anda som denna om vi ska vara petiga ;) Det är ju dessutom inte helt otroligt eftersom det finns flertalet historier om demon-besatta och exorcism som sträcker sig så lång tillbaka som medeltiden.

• Tommy: Jo, det är sant att The Exorcist är "verklighetsbaserad" även om det filtrerats genom en roman som sedan bearbetades till ett filmmanus. Där har de dock på ett bra mycket bättre sätt skildrat besattheten och stämningen i den är oslagbar. Ma...x von Sydow som har bra mycket mer pondus som exorcist än Hopkins är heller inte oslagbar i sin roll som demonutdrivare vilket filmen tydligt visar. Demonen blir verkligare och MYCKET farligare. Jag har faktiskt en bok om "verkliga" exorcismfall som jag kan rekommendera för den intresserade "Hostage to the Devil" av teologen Malachi Martin. Riktigt spännande, läste den för nio år sedan men finner fortfarande att jag ibland tänker på en del av dess berättelser.
  

  
  Exorcism sträcker sig faktiskt tillbaks till evangelierna i kristen tro, det är ju Jesus och sedan hans lärjungar som driver ut demoner ur besatta där, kändaste fallet torde vara Legion, en kunskap som sedan skulle förvaltas inom kyrkan (när den väl var organiserad dvs).
  
  I "The Rite" hade de kunnat göra hans övertygelse och tro mer intressant och komplicerad. Det blir så löjligt att han liksom för ögonblicket finner den och besegrar en av de kraftfullaste demonerna ur kristen demonologi bara hux flux liksom. Karaktärerna var alltså ihåliga tycker jag, de saknade djupare psykologiska mönster eller historia som gjorde att man brydde sig om dem (med undantag från Hopkins karaktär).
  
  Kristna budskap sipprar under ytan i mången amerikansk film vilket naturligtvis kan vara irriterande i de fall då det trycks i ansiktet på tittarna. Jag tänker mig t ex skitfilmen "Superman Returns" av Bryan Singer som gjorde att man fick ett hysteriskt skrattanfall av parallellerna mellan Kristus och Stålmannen som frälsare var pinsamma. Kristen tro är ju i film per se inte störande tycker jag, tvärtom, men när man i främst amerikansk film samtidigt verkar ha på sin agenda att frälsa biopubliken kastar jag en spya och går ut.

• Frida: För att återgå till filmen så tror jag inte man går och ser en sådan typ av film om man ska analysera sönder den utan som ett rent underhållningsmoment, där man ser den för just det syftet, speciellt med tanke på vem regissören är och hans ...tidigare verk bör det inte komma som en överraskning. Det är inte riktigt varken Hollywood- eller Håfström-stuk att kompli
  

  
  Dock är det ju precis som du säger ganska typiskt amerikanskt att metaforisk på olika sätt referera till kristendomen på de mest banala sätt, vilket blir ganska löjligt även inom filmen. I denna film är det mer rakt på sak, om ändock mer passande då det faktiskt handlar om en företeelse som uteslutande uppstått inom kristen tro, och på senaste 600-something åren då specifikt inom katolska kyrkan. Sen kunde man kanske ha tonat ner det en del men det är en smaksak.
  
  Sen ska jag inte sitta och diskutera religion med en doktorand som du om jag inte vill hugga mig själv i foten men du förstår min poäng ;-)
  
  Förresten vill jag låna "Hostage to the Devil"! Jag är inne i någon slags läs-period för närvarande, så bäst att nära den fasen så den håller i sig lite längre än sist ;-)

• Tommy: Jag hade faktiskt ganska goda förhoppningar om filmen innan jag såg den, även om det var Håfström som regisserade. Mest för att jag tänkte att om Hopkins var med, så borde det ju vara ett grymt manus. Besvikelse är väl kanske vad jag främst... kände medan jag såg hur något som kunde blivit bra hanterades på ett så, enligt mig, uselt sätt. Att man omedvetet föranleds att tänka filmtekniskt under själva filmen så är ju bara det ett dåligt betyg. Skådisarna var ju inget vidare heller tycker jag, åter igen med undantag från Hopkins, en tv-serie skådis i huvudrollen kanske inte var det bästa draget heller då han inte uppvisade kvalitéer utanför det formatet.
  

  
  Jag vet att en del regissörer får hur mycket pengar som helst fast de är usla manusförfattare, ta t ex "2012", även den med tydligt kristna referenser, den var ju pinsam och bortser man från specialeffekterna hade den ju inget kvar. Ihåliga karaktärer, klyschor och väntade dialoger och vändningar i handlingen, för att inte tala om ologiska eller t.o.m. felaktiga händelseförlopp. Jo, folk gillar att "bara se film" och inte behöva tänka själva eller bli överraskade på något sätt, sådant säljer och det kan om det görs med glimten i ögat eller med stor skicklighet vara underhållande. Redan Aristoteles skrev om det där när det gäller teatern i senantiken, och i Hollywood följer man idag mer eller mindre omedvetet mycket av hans rekommendationer.Jag tycker bäst om filmer som inte följer denna mall, vi har sett den tillräckligt många gånger, men kan naturligtvis gilla dessa filmer också (om än i mindre utsträckning).
  
  Striden mellan exorcisten och demonen tycker jag inte de skulle tona ned egentligen, det skulle bara behandlats på ett snyggare sätt. Även jag som agnostiker kan njuta av att se den episka striden mellan Satans hantlangare och de troende. Här är manus A och O, något jag inte tyckte höll måttet i "The Rite", men som jag tycker är exemplariskt i "The Exorcist".
  
  Klart du kan låna "Hostage to the Devil", har ju mycket om demonologi också men de är ofta ganska tunglästa då det rör sig om akademiska texter som teoretiskt behandlar skolastiken eller dylikt.

Vad tycker ni?:)

Growing Up - Unsugar Coated

Imorse stod jag framför stora badrumsspegeln hemma hos mamma i lugn och ro och kletade på puder och mascara
i hopp om att kunna se renpresentabel ut på kontoret.
För nästan tio år sedan stod jag framför samma spegel med min syster och la festmejk, våfflade håret, sprayade YSL Babydoll och såg fram emot kvällens studenskiva. Med varsitt glas vin i handen dansade vi runt i vardagsrummet till Gigi D'Agostino och raidade varandras garderober.
Kvällssolen lyste in genom den halvöppna balkongdörren, kanske var det maj, och om bara några veckor skulle vi vara färdigbakade studenter redo för vuxenlivet.

Men var vi det? Var jag det?

Åren som följde skulle jag hinna gå igenom himmel och helvete och testas i livets hårda skola innan jag hamnade där jag är idag; som 28-årig egenföretagare och sambo med Jonas i Gävle och gravid med första barnet.
Det som förut hade så stor betydelse har ingen alls idag, och det som verkade otänkbart för bara några år sedan är idag min verklighet.

Till skillnad från då jag var ung har jag inte längre något behov av att passa in i något sammanhang där jag egentligen inte trivs. Jag vet vem jag är, vad jag tycker om och hur jag vill leva mitt liv. Det är inte längre viktigt att andra vet vilka märken det är på kläderna jag bär, vilken mobil jag har eller vilket smink jag köper. Det är inte längre viktigt att skippa två måltider om dagen eller spy upp maten, att umgås i "rätt" kretsar eller att bli omtyckt av så många som möjligt.
Allt det där var en del av att hitta min identitet och växa upp, och nu fyller det ingen funktion i mitt liv längre.