Hel(g)vete med suspekt Swine Flu

Fredagen och PJs födelsedag blev riktigt lugn. Efter jobbet möttes vi upp på S:t Eriksplan för att besöka en skivaffär med metal, och tog oss sen till bolget på Birger Jarlsgatan för att prodda inför lördagen. Jag är ju inne på eko-thinking nu så det blev två flaskor ekologiskt vitt vin; ett argentiskt och ett tyskt jag provat förut. Det argentinska visade sig vara riktigt fräscht och gott.

Sedan blev det hemgång för att laga min Pad Thai med tigerräkor:

- Ett paket bredare risnudlar

- En purjolök (eller vårlök)

- Vikål (alt salladskål)

- Ca 300 gr tigerräkor

- 2 vispade ägg

- Ca 1 dl hackade jordnötter

- Rapsolja, soja, Pad Thai-sås

Koka nudlana, låt de svalna i kallt vatten och fräs samtidigt strimlad vitkål och purjolök i olja.
Vispa ihop två ägg och häll i pannan. Rör om hela tiden så att äget tillagas snabbt. Tillsätt nudlarna, räkorna, soja, Pad-Thai sås och hackade jordnötter. Stek och värm till önskad konsistens och temperatur. Klart:)

Till efterätt åt vi kladdkaka med gammeldags vaniljglass och tittade på nya DVD:n "How To Lose Friends & Alienate People" med bl a Simon Pegg, Kirsten Dunst och Megan Fox som handlade om brittiska journalisten Sidney Young som otippat får jobb på ett välkänt magasin i New York och hans kamp för att passa in. Lite pinsamma "oh no"-scener, lite romantik, lite revenge-faktor, en del komik och faktiskt riktigt underhållande.

Vi somnade båda riktigt tidigt av utmattning och jag började redan här under natten hosta och få ont i halsen. På lördagen sov vi ut, och PJ drog ganska tidigt iväg för att göra lite ärenden och repa med Diabolical. Jag stannade inne med mitt halsont och min trötta kropp och kollade säsong 5 av "Two And A Half Men" och filmen "Kommer Du Med Mig Då" med bl a Tuva Novotny och Shanti Roney som visade sig vara riktigt dålig. Jag gillar alltid Tuva, men det hjälpte tyvärr inte när resten bestod av dåligt skådespeleri, tam story utan någon början eller ände och spretigt manus.

Sedan var det dags att duscha, diska, städa, slänga i sig lite rester från dagarna innan och göra sig iordning till lite Coal Chamber och Chimaira. Svarta tights, svarta benvärmare, svart satin-linne, svart bolero, svarta nya kilklacksboots och rosa glittrig sjal med svarta skinnjackan fick det bli. Kände mig riktigt risig fortfarande då jag tog buss och tub till Brommaplan för att bli upphämtad av PJ. Väl hos C i Ulvsunda blev det vin, shots (livsfarlig, iskall polsk vodka) och "Jag Har Aldrig". Tiden flög iväg, jag fortsatte må sådär och hosta och då vi var på väg till stan och Rocks blev allt plötsligt så fördröjt att jag somnade i dubbelsängen med vovven Tifa och PJ fick ta hem mig i en taxi. Jag var riktigt bitter för att jag missade Rocks, mama, Kati och alla andra men det var väl lika bra med tanke på min hosta, feber och halsont.

Hela söndagen gick naturligtvis åt till att vila och ligga i suspekt swine flu.

Isglass, micro-paj, juice, vatten, halstabletter, alvedon, te och film.

Först såg vi "Rosa Pantern" och därefter "Den Vita Massajen"; den sanna historien om schweiziska Corinne som på semster i Kenya förälskar sig i Samburu-krigaren Lktinga och bestämmer sig för att flytta ut i bushen och hans by för att leva som en massaj. De gifter sig och får en dotter, Napirai, men tillsist har Corinne inget val än att fly ifrån sin svartsjuke man och det primitiva levernet i massaj-byn. Då jag läst boken för flera år sedan och den gjort ett starkt intryck på mig såg jag antagligen denna film med väldigt kritiska ögon och förutbestämda bilder, men jag blev faktiskt inte alls besviken utan tyckte den överenstämde mycket med bokens innehåll och de bilder av karaktärer och landskap jag haft.

Därefter såg vi lite TV och sen nya DVD:n "Genova" med bl a Colin Firth om en man med två döttrar som nyss förlorat sin maka och mamma i en tragisk trafikolycka och där änklingen således bestämmer sig för att flytta till Italien ett år med sina döttrar för att komma ifrån ett tag. En stark och vacker film med mycket äka manus och skådespeleri, härliga miljöer och gripande scener. Absolut sevärd.

Nu började PJ också bli sjuk så igår låg vi båda hemma från skola och arbete däckade i influensa.
PJ lyckades svänga ihop en frukost med bacon, ägg och champinjoner och vi låg bara i sängen hela dagen och såg TV och film till snörvlande, hostande och smärta i hela kroppen.

Eftersom jag ännu inte sett klassikern "Gökboet" med Jack Nicholson och Danny DeVito så såg vi den och självklart var den bra och stark även om den inte var alls som jag föreställt mig.

Därefter såg vi en relativt ny film, "Bury My Heart At Wounded Knee" om Sioux-indianeras och Sitting Bulls (Tatanka Lotanka) motstånd mot General Custer vid Little Bighorn 1876 och deras fall. En fruktansvärt stark och gripande film som verkligen fick mig att öppna ögonen för vad som egentligen hände då europeerna kom och helt enkelt roffade åt sig av det land och de jaktmarker som tillhört de nordamerikanska indianerna i årtusenden. Hur reservaten delades upp, hur indianerna tvingades till kristendom, matransonering, och ett sk "civiliserat" liv bland "de vita" där dessutom väldiga epidimier av mässlingen, kikhosta och influensa bröt ut och dödade flera av dem, framförallt barn.

Jag var väldigt indian-intresserad som yngre och kände att detta vaknade till liv igen med denna film. Nu vill jag veta allt om nordamerikanska indian-stammars kultur och seder, lära mig prata lite Lakota Sioux och lyssna till deras underbara hymner hela tiden. Så otroligt vackert, rent och spirituellt.

Sedan la jag mig för att sluka en del kunskap om Buddhism, Tantra och Shamanism. Jag känner mig återigen redo för ett mer andligt och meningsfullt leverne, och det är bara fråga om att hitta sin egen väg bland de spirituella lärorna och synsätten. Vi får se vad det blir:)

Därefter släpade vi oss upp för att förbereda någon typ av middag.

Jag gjorde avokado- och grönärtsoppa med handskalade räkor och en körsbärstomat/feta-sallad med min vinegrätt-dressing. Väldigt gott och nyttigt. (Recept kommer)

Sedan slö-kollade vi lite på burken innan vi äntligen glodde på filmen "The Wrestler" med Mickey Rourke om proffs-brottaren Ram som försöker återta sin förlorade karriär i ringen samtidigt som han brottas med personliga problem, allvarliga hjärtproblem samt drogmissbruk.

En riktigt, riktigt bra film där ingen kunde varit mer perfekt för rollen än Rourke.

Sedan började vi vårt "Sopranos"-maraton; Säsong 1 och framåt, vilket vi gör fortfarande idag då vi igger hemma däck. PJ sprang en sväng till Apoteket för att köpa mer Alvedon och Bafucin och nu ska vi väl lägga oss o vila lite till...

Jag är frukansvärt besviken på mitt jobb just nu och hur de hanterar den situation som uppstått. Jag kan inte ens vara sjuk utan att behöva kolla min mail flera ggr och stressa upp mig och få allt lagt på mig som ensam person. Jag vet inte hur jag ska hantera allt just nu och det är svårt att tänka med feberdimma, men något måste hända för att förändra situationen till något bättre.

Kram på er